Förunderligt
10 år tillbaka, så sa jag att jag aldrig kunde tänka mig att bo på landet, att jag förmodligen skulle tyna bort. Men nu bor jag på landet och har bott här i sex år, och jag lever, lever,lever!! Bor i ett underbart litet rött torp med vita knutar som har sett sina bästa dagar, men stormtrivs. Jag bor tillsammans med min sambo och mina två barn och hela skogens djur runtomkring mig.
Jag hade ingen aning om att jag älskade naturen och djuren i den så otroligt mycket förrän jag flyttade hit, tröttnar aldrig på utsikten utanför vårt köksfönster med de andlöst vackra solnedgångarna vinter som sommar....Nu börjar våren närma sig och med den kommer allt det roliga, fåglar återvänder och mellanlandar på ängen vi har utanför, bygger sina bon och sjunger vackert. Man kan vakna tidigt av att ett trettital tranor eller svanar landat på ängen och trumpetar för full hals...då är det bara att greppa kameran och springa ut och fotografera...ja jag vet...jag är lite löjlig i detta...tycker i alla fall mina barn..Det enda som saknas är en ordentlig kamera som man kan ta bilder med på långt håll...
Igår på eftermiddagen var det så otroligt, det var en uggla som landade, i eken som vi har utanför köksfönstret. Jag hade ingen aning om vad det var för en uggla men jag sprang efter kameran, det enda jag tänkte var att det var synd att jag inte kunde gå ut och fota den eftersom jag inte ville skrämma iväg den. Så genom köksfönstret fotade jag en massa foton och lyckades få en liten filmsnutt, sedan hämtade jag fågelboken för att se vad det var för uggla. Efter en titt där och en titt på internet så var jag nästan säker...det är en kattuggla. Jag säger är för att den fortfarande sitter här utanför idag, det är helt otroligt...den flyger iväg en stund men återkommer till samma gren i stort sett....underbart det är som om jag har julafton med en massa paket...Kameran står monterad på ett stativ...ifall han kommer tillbaka...
