Insikt..
Jag har verkligen kommit till insikt med mig själv och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag blev 40 ganska nyligen och jag undrade i min stillhet vart den där 40-års krisen tog vägen, jag kan inte påstå att jag såg eller kände något av det. Jag tror det handlar om i vilket stadie i livet man befinner sig om man krisar eller inte. Jag är ju så otroligt lyckligt lottad som har hittat min själsfrände som jag vill leva resten av mitt liv med, samt att barnen har blivit rätt så stora nu och börjar att bygga på sina egna liv så småningom. Många skulle kunna tro att jag har en kris eftersom jag har börjat att träna så frenetiskt, men nej det har faktiskt inget med någon kris att göra. Jag har tränat nästan jämt i mitt liv, hade ett långt uppehåll när jag var upptagen med att vara nykär. Jag är fortfarande nykär men nu tränar vi tillsammans istället. Jag har för länge sedan helt enkelt bestämt mig för att jag vill se frisk och sund ut och samtidigt förhoppningsvis slippa lida av alla dessa sjukdomar som jag vet att jag kan ha ärft av min mormor och mamma. Det är reumatiska sjukdomar och ledbesvär och astma mm. Jag känner i min kropp att när jag inte rör på mig så blir jag stel och lederna värker, men rör jag på mig så är det inte alls likadant. Jag vill se mig själv i spegeln och se en vältränad sund och frisk person.
När jag kommer hem till min mormor så ser jag vilken otroligt härlig människa hon är, men hur otroligt hon lider av alla krämpor som hon har. Det är tabletter för det ena och det andra som schemalagts för dagen och det är likadant, nästan, när man kommer hem till mamma. Jag är inte heller så bra på att göra som alla andra utan har en egen liten vilja som säger att jag går min egen väg tillsammans med den jag älskar och barnen. För den jag älskar kan jag kompromissa, men inte om de viktiga sakerna, och det behöver jag inte heller för vi ser nästan likadant på saker....hehe
